Vilken resa!

Förra helgen var jag till Åland med 3 av mina hundar, det var inomhus utställning i Eckerö.
Det blev en resa som höll på att sluta innan den hade börjat, men med lite tjurskallighet kommer man långt :)

Hasse som blivit Farfar hade åkt ner till Uppsala på Fredag, vilken innebar att jag var ensam hemma och hade en del att göra innan avfärd mot Grisslehamn kl 07.00 Lördag morgon.

04.00 ringer väckaren, kliver upp glad i hågen, stjälper i mig de sedvanliga 2 muggarna kaffe, äter lite youghurt för ovanlighetens skull och sätter i gång med morgon sysslorna.

07.00 är jag nyduschad, hundarna lastade och resan börjar....
Kommer 2 mil och börjar må som en "räv", fick stanna 3 gånger innan Stavreviken och fint sagt tömma ur allt maginnehåll.
Kände mig både slut, gråtfärdig, ensam och utlämnad.... 6 timmar till körandes bil var en omöjlig tanke.... nästan....
Pratade med min mycket oroliga Pappa, som var måttligt irriterad över att jag inte ringt och sagt hur det var. Han menade på att han har ju kunnat skjutsa mig och tagit tåget hem.....
Underbara Pappa!!!!
Pratade även med maken, som inte var fullt så orolig, dessutom vet han efter 20 år att det är ingen mening att säga åt mig vad jag ska göra, eftersom jag då mest troligt gör precis tvärtom.

Hade många överläggningar med mig själv, var på vippen att vända flera gånger, men jag ställde ju ut om 4 championat titlar i Eckerö, så jag VILLE VERKLIGEN DIT!!!!!!

Kände mig som Lasse Åberg i Sällskapresan, ni vet när han står på toa...."jag kan flyga, jag är inte rädd...
Mantrade högt för mig själv... " Du fixar det här, du är inte sjuk, du fixar det här, du är int....".
Borde nog i stället sagt till mig själv att jag inte är riktigt klok!

I Sörberge körde jag in på närmaste mack, insåg att jag behövde näring.....
Mackföreståndaren trodde säkert att jag var en abstinens sjuk narkoman, när jag kom in med fullt fokus på bananer, druvsocker och mineral vatten.

Några bananer senare körde jag i väg igen. Väl ute på E4'an kom jag på... här kan jag ju inte stanna om jag börjar må illa!
Tror ni att illamåendet kom tillbaka vid den insikten......

I alla fall så började jag efterhand att känna mig bättre och piggare och vid 12.00 tiden tackade jag mitt Finska påbrå (25%) för det vansinne som ändå drivit mig vidare. (SISU kallar dom det visst... det Finska vansinnet)

Efter en regnig resa kom jag på strålande humör fram till ett soligt Grisslehamn, där träffade jag flera vänner och bekanta och resan över till Åland gick i ett nafs.

På Åland skulle jag bo hos Anna, en härlig tjej som jag lärt känna genom hästarna och Hasses kurser. Hos henne var även Anette, en underbar människa som fixar med allt och alltid ställer upp. När jag kom fram stod hon i Annas kök och lagade Thaigryta, medan Anna och jag gick en promenad med energiska hundar som var glada över att få springa lösa.

Efter en mycket god middag, ett glas vin och trevligt små surr, mådde jag som en prinsessa och somnade ovaggad före kl 23.00 :)

Söndagen kom med strålande sol, jag var pigg och utvilad, hundarna var energiska och det kändes som att det kunde bli en bra dag.
Åkte till Eckerö hallen i god tid, eftersom det var Kaakaos första inomhusutställning och jag inte riktigt visste hur hon skulle reagera på miljön.
Hade inte behövt oroa mig, motivations träningen har gett resultat och hon gick med en attityd som om hon ägde hela hallen :)
15 hundar i timman dömdes, vilket betyder väntan, väntan, väntan och åter väntan....
Vissa dommare dömer 25 hundar i timman, men inte Hanne Laine. Jag satt ju inte i sjön, utan hade en riktigt trevlig dag och hann träffa många "Brassar" som var släkt med Daim, både mamma, kullsyskon och en av Ida's senare kullar + många trevliga människor.

Mina hjälpredor Anna och Anette dök upp och så var det dags för bedömning.
Alla mina hundar gick jättebra och jag fick beröm av domaren för bra och trevliga visningar!
Reultaten: 4 Championat titlar!!!!!!!!!
Whiiiihaaa jublade jag och mina hundar som trodde att jag busade flög rätt i taket, lika lyckliga de. Skratt från domaren och stor kram till densamma!

Kunde inte fatta att det var sant, hundarna tog ALLT! Mina underbara, härliga, mysiga, trogna och snygga arbetskamrater!!!!
Vill ni se resultaten och domarutlåtanden kan ni kika in på hemsidan under respektive hunds galleri. Kaakao, Espantoso, Dourado.

Jag stannade ytterligare en natt på Åland hos mina goa vänner. Sjönk på kvällen ner i Annas soffa, trött, nöjd och en smula euforisk. Där satt jag som en lyxhustru medan hon fixade en super god Thaigryta och bara servade mig.

Tack snälla, rara, Anna & Anette för er gästfrihet, hjälp och trevliga sällskap!

Måndag morgon kom också med strålande sol, färjeresan gick fort även denna gång då jag hade sällskap av Bea.
Tillbaka i Sverige styrde jag kosan mot Uppsala och lilla Greta. (Mitt bonus barnbarn)
Åååh vad ljuvligt att hålla och snusa på en liten bebis igen! Hon var gudomligt söt, med alldeles rosig hy, har kunnat sitta hur länge som helst och bara njutit.

Efter besök där var det dags att vända hemåt igen.
Sol, championat, bebisdoft, bra musik och härliga hundar gjorde att milen bara flög förbi.
Blev återigen förälskad i vår bil, som är bland det absolut skönaste, mest lättkörda man kan tänka. Gubben hade ett tag funderingar att byta, men se det satte jag stop för, något han faktiskt är glad över.

Det var en händelserik, lyckad och mycket rolig resa!
Till er som orkat läsa min snurriga berättelse till slut vill jag bara säga:
Njut av hösten, snart kommer snön ;) // Madde

Äventyrlig körutflykt

För två helger sedan var det dags för 6v Hästkörarkurs att göra sin körutflykt till Dammkojan.
3 st körande ekipage och ett ridande gav sig av vid 13.00 tiden på Fredag.
Det var våra hingstar som gick i par, 2 st grannar med sina hästar och en elev som red med på egen häst.
Jag fick snällt stanna hemma och fixa i ordning, för att senare åka upp med fullastad bil och hästtransport till Dammkojan. Fattar inte vad de skulle med alla saker till, med tanke på packningen hade de kunnat göra en månadslång semestertripp..... vilket jag självklart upplyste dem om.
Kvällen innan hade Håkan & Lasse varit upp och gjort i ordning fina hagar till de tre övernattande hästarna. Våra hingstar stoppade jag in i transporten och tog hem, för att köra upp dem igen nästa morgon när herrskapet i kojan behagat vakna och ville bege sig hemåt.

Det var ett glatt gäng som kom körande, en regnskur hade inte påverkat deras humör negativt.
Vi hjälptes åt att lyfta ur all packning, jag lastade hästarna och åkte hem.
Perfect in time... när jag stängde av bilen hemma, kom goaste, bästa vännen Carro och hennes dotter från Uppsala.
In med hästar, fixa det som skulle göras, välkomstkramar, skratt och högt tempo som vanligt.
Snabbt in och byta om, upp igen till gänget i Dammkojan, vilka under tiden fått ordning på alla grejer, druckit någon öl och tänt grillen.

Nu var det Kolbulle dags!!!

30 kolbullar, ett par öl och någon whiskey (som min Pappa så snällt kom och bjöd på) senare var stämningen på topp.
Det blev många glada skratt och så självklart Nordsvenska hästen framförd av Hasse (sufflerad utav mig). Första gången lite trevande och försiktigt..... känner min make, så ca 1 1/2 timma senare bad vi om repris..... han är faktiskt rätt duktig att sjunga när han vill......

Härliga, tålmodiga elever och trevliga grannar fick lyssna på många gamla minnen från Uppsalatiden och våra körningar med spannet...., jag även annat från tiden Carro både var elev och jobbade hos oss.....
Efter ett tag kändes det som att käkarna skulle låsa sig i skrattande läge och magen värkte.

Verkligen en underbar kväll i trevliga vänners samvaro!

Vid 21.00 var regnet det som fick oss att bryta upp.
De övernattande kollade till hästarna, skrev eldjour lista och gick in i kojan.
Jag Carro, Tilde och Karola åkte hem till oss, nattade djuren och fortsatte kvällen i TV soffan, pratande minnen, lekande på Youtube och FB.

05.30 ringde väckaren på Lördag morgon, upp och utfodra både hästar och hundar, samt fixa lite andra morgonsysslor.
06.15 ringde telefonen, det var yngste sonen som övernattat uppe i Kojan... "God morgon Mamma... de här dj**la hästarna har sprungit hem!"
Eftersom jag vet att han har sinne för humor bad jag att få prata med Hasse.... mycket riktigt, hagarna trasiga och tomma.
Den ena hästen stod hemma på gården där han bor, de andra två fick jag åka och leta. De stod snällt utanför grannens hus, där den andra hästen bor.
Fodrade och instängda lämnade jag dem, tog tomma hästtransporten och hämtade grejer och människor från skogen.

Lite funderingar på varför de hade rymt, eftersom de alla är lugna trygga individer.... ingen bra förklaring då.... men däremot senare under dagen.

Bara några hundra meter därifrån var det björnspår och färsk björnskit!
Hästarna ursäktade....

Nåja, ingen skada skedd, så efter lunch skjutsade jag upp elever och våra hästar, så de fick köra vagnen tillbaka.
Trots allt var det en lyckad tripp och trevlig helg, som fortsatte med praktisk inkörning hemma på gården.
Eleverna skrattade och tyckte det var bra att de fick vara med när allt inte riktigt blir som planerat, eller går som det ska......

















Tack för en trevlig och händelserik helg alla delaktiga.

Soliga höstkramar // Madde