Vilken resa!

Förra helgen var jag till Åland med 3 av mina hundar, det var inomhus utställning i Eckerö.
Det blev en resa som höll på att sluta innan den hade börjat, men med lite tjurskallighet kommer man långt :)

Hasse som blivit Farfar hade åkt ner till Uppsala på Fredag, vilken innebar att jag var ensam hemma och hade en del att göra innan avfärd mot Grisslehamn kl 07.00 Lördag morgon.

04.00 ringer väckaren, kliver upp glad i hågen, stjälper i mig de sedvanliga 2 muggarna kaffe, äter lite youghurt för ovanlighetens skull och sätter i gång med morgon sysslorna.

07.00 är jag nyduschad, hundarna lastade och resan börjar....
Kommer 2 mil och börjar må som en "räv", fick stanna 3 gånger innan Stavreviken och fint sagt tömma ur allt maginnehåll.
Kände mig både slut, gråtfärdig, ensam och utlämnad.... 6 timmar till körandes bil var en omöjlig tanke.... nästan....
Pratade med min mycket oroliga Pappa, som var måttligt irriterad över att jag inte ringt och sagt hur det var. Han menade på att han har ju kunnat skjutsa mig och tagit tåget hem.....
Underbara Pappa!!!!
Pratade även med maken, som inte var fullt så orolig, dessutom vet han efter 20 år att det är ingen mening att säga åt mig vad jag ska göra, eftersom jag då mest troligt gör precis tvärtom.

Hade många överläggningar med mig själv, var på vippen att vända flera gånger, men jag ställde ju ut om 4 championat titlar i Eckerö, så jag VILLE VERKLIGEN DIT!!!!!!

Kände mig som Lasse Åberg i Sällskapresan, ni vet när han står på toa...."jag kan flyga, jag är inte rädd...
Mantrade högt för mig själv... " Du fixar det här, du är inte sjuk, du fixar det här, du är int....".
Borde nog i stället sagt till mig själv att jag inte är riktigt klok!

I Sörberge körde jag in på närmaste mack, insåg att jag behövde näring.....
Mackföreståndaren trodde säkert att jag var en abstinens sjuk narkoman, när jag kom in med fullt fokus på bananer, druvsocker och mineral vatten.

Några bananer senare körde jag i väg igen. Väl ute på E4'an kom jag på... här kan jag ju inte stanna om jag börjar må illa!
Tror ni att illamåendet kom tillbaka vid den insikten......

I alla fall så började jag efterhand att känna mig bättre och piggare och vid 12.00 tiden tackade jag mitt Finska påbrå (25%) för det vansinne som ändå drivit mig vidare. (SISU kallar dom det visst... det Finska vansinnet)

Efter en regnig resa kom jag på strålande humör fram till ett soligt Grisslehamn, där träffade jag flera vänner och bekanta och resan över till Åland gick i ett nafs.

På Åland skulle jag bo hos Anna, en härlig tjej som jag lärt känna genom hästarna och Hasses kurser. Hos henne var även Anette, en underbar människa som fixar med allt och alltid ställer upp. När jag kom fram stod hon i Annas kök och lagade Thaigryta, medan Anna och jag gick en promenad med energiska hundar som var glada över att få springa lösa.

Efter en mycket god middag, ett glas vin och trevligt små surr, mådde jag som en prinsessa och somnade ovaggad före kl 23.00 :)

Söndagen kom med strålande sol, jag var pigg och utvilad, hundarna var energiska och det kändes som att det kunde bli en bra dag.
Åkte till Eckerö hallen i god tid, eftersom det var Kaakaos första inomhusutställning och jag inte riktigt visste hur hon skulle reagera på miljön.
Hade inte behövt oroa mig, motivations träningen har gett resultat och hon gick med en attityd som om hon ägde hela hallen :)
15 hundar i timman dömdes, vilket betyder väntan, väntan, väntan och åter väntan....
Vissa dommare dömer 25 hundar i timman, men inte Hanne Laine. Jag satt ju inte i sjön, utan hade en riktigt trevlig dag och hann träffa många "Brassar" som var släkt med Daim, både mamma, kullsyskon och en av Ida's senare kullar + många trevliga människor.

Mina hjälpredor Anna och Anette dök upp och så var det dags för bedömning.
Alla mina hundar gick jättebra och jag fick beröm av domaren för bra och trevliga visningar!
Reultaten: 4 Championat titlar!!!!!!!!!
Whiiiihaaa jublade jag och mina hundar som trodde att jag busade flög rätt i taket, lika lyckliga de. Skratt från domaren och stor kram till densamma!

Kunde inte fatta att det var sant, hundarna tog ALLT! Mina underbara, härliga, mysiga, trogna och snygga arbetskamrater!!!!
Vill ni se resultaten och domarutlåtanden kan ni kika in på hemsidan under respektive hunds galleri. Kaakao, Espantoso, Dourado.

Jag stannade ytterligare en natt på Åland hos mina goa vänner. Sjönk på kvällen ner i Annas soffa, trött, nöjd och en smula euforisk. Där satt jag som en lyxhustru medan hon fixade en super god Thaigryta och bara servade mig.

Tack snälla, rara, Anna & Anette för er gästfrihet, hjälp och trevliga sällskap!

Måndag morgon kom också med strålande sol, färjeresan gick fort även denna gång då jag hade sällskap av Bea.
Tillbaka i Sverige styrde jag kosan mot Uppsala och lilla Greta. (Mitt bonus barnbarn)
Åååh vad ljuvligt att hålla och snusa på en liten bebis igen! Hon var gudomligt söt, med alldeles rosig hy, har kunnat sitta hur länge som helst och bara njutit.

Efter besök där var det dags att vända hemåt igen.
Sol, championat, bebisdoft, bra musik och härliga hundar gjorde att milen bara flög förbi.
Blev återigen förälskad i vår bil, som är bland det absolut skönaste, mest lättkörda man kan tänka. Gubben hade ett tag funderingar att byta, men se det satte jag stop för, något han faktiskt är glad över.

Det var en händelserik, lyckad och mycket rolig resa!
Till er som orkat läsa min snurriga berättelse till slut vill jag bara säga:
Njut av hösten, snart kommer snön ;) // Madde