ULTIMATE EAGLES - Desperado

Train - When I Look To The Sky

Queen - Bohemian Rhapsody

Train - Drops of Jupiter (Live at Grammy)

Handlingkursen i ord

Efter mycket påtryckningar om att jag ska skriva något om kursen i handling förra veckan så får jag väl göra ett försök.

(Efter att ha läst igenom vad jag skrivit här nedanför, så inser jag att ni som vill läsa något lite mer vettigt klickar HÄR! och läser vad jag skrev efter 2009 års kurs istället. Det stämmer fortfarande och är betydligt mer sammanhängande och målande)

Förra helgen var det så åter dags för den årliga kursen i handling för Gerard O'Shea på Kägelvallen i Åsmon.
Jag var med för tredje året i rad! Trögfattad.....? Kanske det.....
Men andra anledningar till att jag åker år efter år är, att för det första är det en riktig inspirations kick och spark i baken, dessutom har jag olika hundar som jag behöver hjälp med vilket är otroligt utvecklande, då det är nya saker att träna varje gång. Sedan är det jättetrevligt att träffa alla deltagarna och man lär känna nya människor hela tiden.
Och som pricken över i så är Gerard en otroligt duktig instruktör med sund filosofi och enormt engagemang.
Dessutom vet jag som själv har elever, att man kommer ihåg och kan omvandla ca 10 % av all information till praktik efter att ha hört det endast en gång.
Förhoppningsvis så utvecklas man under ett år och får nya referenser och erfarenheter vilket gör att man uppfattar nyanser och kan omsätta det till olika individers behov.
Men nu var det inte min syn på inlärning som jag skulle skriva om utan kursen i sig.

Personligen så kände jag mig efter 2 dagar som om jag åkt i en torktumlare på 1600 varv, i vilken det hela tiden ekade
" Action, reaktion, Klappa på rumpan och GÅÅÅ!, Hundens namn och VÄÄÄND!, Motivation FÖRE koreografi, HOPP, HOPP, Flicker, Klicker, Vänd runt och ställ upp... 1.2.3.4.5, Luuuugn , DET ÄR INGEN SÖNDAGSPROMENAD!!!!, Catch the moment, To wide in front, Brraaaa, Stryk över kroppen, ENERGIIII!, Watch, watch, watch, ATTITYD!, Signal, INTE SÅ!, Någon som har en HEL köttbulle, Time out, GÖR NÅGOT!!! To tight in back, TIMING, Domarfönster, Kasta fånga, BUUUSA!, Kontakt, ENGAGERA ER! Titta mot domaren, Wait, wait, wait, wait, wait, wait, DON'T BE LATE!, Typiskt Norrlänning, Suck..., OK, Listen, UNDERSTAND...? Förväntan....förväntan....förväntan...förvä...

Inte undra på att jag haft huvudvärk och sömnstörningar i en veckas tid.

Jag hade med mig Kaakao vilken jag ansåg jag behövde mest hjälp med.
Konstigt tyckte många eftersom hon är visad i år och har tagit både Svenskt och Norskt Championat på endast 5 utställningar.
Hon har varit jättetrevlig att visa och fungerat bra i ringen, men hon saknar den förväntansfulla attityden, vilket verkligen krävs när hon ska ställas i Finland i mycket bra konkurrens.
Gerard började Lördag morgon med att tala om vikten att träna motivation före koreografi!!!!!
Shit, shit, shit tänkte jag och hade lika gärna kunnat åka hem på en gång, eller sjunkit genom golvet.
Har jag hört det förut? Absolut!
Kommer jag ihåg det? Absolut!
Har jag gjort det? NOT!
Jag har självklart en förklaring till varför, men efter helgens kurs så har den liksom fallit platt till marken och känns inte hållbar längre.

Längtade både en, två och tre gånger efter Roope under kursen, en fantastisk hund att visa, med så mycket attityd att även Gerard borde vara nöjd......... kanske....?
Men nu var jag där för att få hjälp, så jag fortsatte med Kaakao.
Fick många bra tips och råd om hur man ökar motivationen och förväntan, vilka jag tar med mig och verkligen tänker träna på.
Alltså inte bara sitta och nicka och hålla med under kursen utan TRÄNA HEMMA!!!

På Söndag eftermiddag var min hjärna i spinn, koncentration och fokus obefintligt + att motivation kunde jag inte ens stava till.
Huvudet var fullt av funderingar.
Hur ska jag praktiskt hinna med allt jag vill med hundarna i vardagen?
Vilken hund behöver vad? Vad måste jag förändra? Vilka hundar ska jag ställa ut? Hur många hundar ska jag ha? Vilka valpar ska behållas? VAD HAR JAG FÖR MÅL? osv, osv
Nu efter en vecka har jag börjat se en lösning på mina frågor, vilket kommer att medföra en del förändringar.

I alla fall så valde jag att inte ta ut Kaakao sista passet utan istället ta med kameran och fota de andra.
Ett val som jag verkligen inte ångrar!!!!
Att lugnt utan hund kunna lyssna på vad Gerard sa och se de andra ekipagen gav otroligt mycket.
Att sitta med utan att vara aktiv är något jag rekommenderar alla att göra någon gång.

Nu gäller det bara att orka hålla inspirationen och motivationen vid liv och fortsätta träna , träna, träna. Hundarna ger hela tiden så mycket positiv respons tillbaka, vilket ger ett sug efter mer.
Men jag vet också att det ibland känns tungt att vara ensam, att man stöter på problem som tåls att fundera på och att det skulle kännas skönt både med ett bollplank att rådfråga, samt några andra att träna tillsammans med.
Men det är inget att sitta och gräma sig över, utan vill man något så får man väl ta tag i saken och göra något åt det.

Det var i alla fall en jättebra kurs som ger så mycket mer än bara utställningsträning.
Jag rekommenderar alla att gå den och hoppas att det blir en till nästa år igen.
Men är jag med då också blir jag väl idiotförklarad.

Ta vara på sommaren och njut av solen // Madde

Fler foton från helgen.

Helgens Handlingkurs i bilder

Egentligen borde jag väl författa en informativ text efter helgens kurs och kanske gör jag det så småningom.
Men för tillfället är huvudet precis tomt.
Håll till godo med bilder så länge. // Madde

Sommarben, solkysst hud, ett uns dåligt samvete & handlerkurs.

Sommarbenen står främst våra barn för.
De är skrubbsåriga mygg & broms bitna och blåaktiga i tonen, precis som det ska vara om man bor på landet och är aktiv med andra ord.
Mina ben är mest blå eftersom jag aldrig lär mig höjden på hundhagarnas grindar..... till det har jag ett och annat hack av en tandstensskrapa också..... skickligt.... njaa... alla i min omgivning tycker inte det.

Jag njuter i fulla drag av solen även om jag inte har tid att ligga ner och "pressa", därav enbart solkysst nyans på min hud.
Annat är det med stackars maken.... där kommer unset av dåligt samvete......

För tre dagar sedan när solen gassade som bäst skulle vi sätta upp skyddsnät på ena kortsidan av fotbollsplanen ett jobb som tog ca 3 1/2 timmar.
Till saken hör att min äkta hälft lever efter devisen att värmen ska stängas ute med kläder. Vilket gör att hans sommardress innefattar långbyxor (gärna jeans) tjock långärmad bomullsskjorta (vid +25 grader kavlas ärmarna upp till armbågen och översta knappen öppnas) samt tjocka, långa strumpor och Blundstone skor.

Eftersom jag är en soldyrkare av rang och gärna har så lite som möjligt på mig brukar jag tjata somrarna i ända på att han ska klä av sig, bl.a. med motivationen att det ser fräscht ut med solbränd kropp. Sist jag lyckades var för 16 år sedan, med påföljden att både han och vår dåvarande hästskötare brände upp sig totalt.... oooops... inte bra.
I alla fall så fortsatte mitt eviga gnat även denna soliga dag och efter lite mutter så åkte kläderna av..... tyvärr i 3 1/2 timma mellan kl 11.00 - 14.30..... Man kan inte riktigt säga att hans rygg blev solkysst.... det ser mer ut som om solen tränat på att göra sugmärken.... aj,aj,aj.... resultatet blev feber på kvällen, sidoläge sedan dess på nätterna OCH kläder på.
Undrar just hur många år det går till nästa gång han provar.

Jag måste erkänna att samvetet gjorde sig påmint..... sorry.....

I helgen är det handlerkurs i Åsmon, något jag verkligen ser fram mot då det brukar vara en energikick som håller i sig länge.
Det kommer ett helt gäng TB dit, då jag har 5 valpköpare anmälda varav en tar med sig två hundar. Själv kommer jag att alternera mellan tre hundar då både Affe, Kaakao och Tia behöver ringträning i grupp.
Jag vet att min mamma verkligen ser fram mot detta (ironi) hon har tagit med sig en väninna som också har valp från mig som moraliskt stöd. Förstår inte varför det inte duger med mig......
Vi får väl hoppas att Gerard är snäll mot de väna damerna......
Jag har gått 2 kurser tidigare och någon taktisk gentleman kan man väl inte beskylla honom för att vara, utan mer som ett ärligt knippe energi. Men det behöver jag ju inte informera min mor om innan.
Min mamma är dessutom helt handikappad vad gäller data, så att hon ska läsa detta är rätt långsökt såvida inte min mycket retsamma far lyckas få syn på det och visa henne.

Nä nu ska jag sluta skriva en massa strunt och ta fram dammtrasan istället.
Ha det så bra i värmen mina vänner. Sola med måtta annars kan det gå illa. // Madde

Svar på tal...

...är något yngste sonen Niilas har. Det kommer alltid en snabb & fyndig kommentar, ibland även sådant som inte borde komma ur en 9 årings mun hmmm.....
Niilas har nyligen köpt sin första bil (en gammal Nissan Terrano), ett riktigt fynd för en liten motorfantast.
En äldre och klokare person än jag & Hasse frågade Niilas lite försiktigt om han inte visste att man måste vara 18 år för att få köra bil.
Niilas rapp i munnen som alltid svarade:
Klart jag vet, men eftersom jag är 9 år måste jag väl i alla fall få köra halvvägs.
Denna kommentar ihop med hans pilimariskt glittrande ögon och skeva leende var helt oslagbar..... tja vad säger man???

Vad månde bliva av denna pojk? // Madde

Veckorapport

I bland är det verkligen svårt att hitta tid att skriva på den här sidan.
Kanske är det så att jag har för stora krav på att det ska vara något speciellt att skriva om, istället för att enkelt delge små guldkorn ur vår vardag.

Jag ska försöka släppa på prestationen och skriva några rader då och då i stället.

Sedan sist har vi hunnit med att ha 6 veckors kurs omg. 5. Helgens tema var slåtter.
Vi hann med att slå med enbet, köra släpräfsan, hässja, köra par och vara ute med elevernas egna hästar och några av våra inkörningshästar. Som ni förstår så är det en intensiv kurs där vi hinner göra väldigt många moment från en "körhästs år".
Bilder från helgen kommer in här när jag hunnit gå igenom och valt ut några av de 150 knäppta.

Som vanligt kunde jag inte hålla mig hemma en hel helg, utan packade bilen på Fredag e.m. med hundar samt föräldrar och styrde kosan mot Norge och utställningen i Trondheim på Lördag.

Resultatet därifrån blev CERT, CACIB, BIR och Norskt championat till Kaakao. Affe fick nöja sig med CK och CACIB, då min egenuppfödde Sidbäck Arco tog CERT och BIM.
Med andra ord en mycket lyckad dag, att bli slagen av sin egen uppfödning är väl det bästa betyg man kan få.
På Söndagen ställdes Sidbäck Arco ut på Norska Terrierklubbens utställning med resultatet CERT, BIR.
STORT GRATTIS till Sidbäck Arco och hans duktiga ägare i Norge!

Som vanlig när man är ute tillsammans med mamma & pappa blir det mycket prat och skratt. Jag vill passa på att tacka dom för en jättemysig helg och för att de fortfarande skämmer bort mig med sin givmildhet. TACK MINA UNDERBARA FÖRÄLDRAR!!!! ( har ni lust att hänga med till Norge i November igen?)

Jag har även anmält till utställningen i Svenstavik i Augusti, det blir Billowhiz Blue Diamond och Brashill Garantia som följer med dit.

Nu väntar arbete och om jag hinner foto uppdateringar på Adjektivkullen. / Madde